Reflektioner

Om ett vindkraftsbeslut, några reflektioner

2013. Ett nytt år och vi kan betrakta 2012 års händelser med perspektiv och eftertanke. Den 22 november 2012 beslutade Falu kommunfullmäktige med rösterna 33 för (ja-sidan) och 25 emot (nej-sidan) att, som beslutet lyder enligt fullmäktige­protokollet, ”Sundborn Vinds AB ansökan om vindkraftspark i Sundborn tillstyrks.” (Sundborn Vind AB fortsättningsvis förkortat till SVAB).

Så här i efterhand framstår beslutet, den diskussion som föregick beslutet och flera uttalanden från ja-sidan efter beslutet som minst sagt udda. Jag tänker då inte i första hand på ja-sidans osakligheter i rena enkla fakta; det fanns uppenbarligen politiker som inte kunde skilja på mega-, giga- och tera (det är som att inte veta skillnaden mellan gram, kilo och ton), någon som trodde att avvecklingen av kärnkraften skulle frigöra en mängd vattenkraftsel, etc, etc. Nej, det som mest sticker ut så här i efterhand är två andra uttalanden.

Det första handlar om att både kommunstyrel­sen(KS) och fullmäktige konstaterar att det finns flera brister i SVAB:s ansökan/miljökonsekvensbeskrivning. Trots det går man till beslut. Bristerna föranleder inte heller ja-sidan till något annat än ett uttalande om att man utgår från att länsstyrelsen åtgärdar bristerna. Någon tanke på att en väl genomarbetad miljökonsekvensbeskriv­ning skulle kunna påverka de egna ställningstagan­dena föreligger tydligen inte. Man får en känsla av att S, C och MP hade kunnat tillstyrka SVAB:s ansökan utan några konsekvens­beskrivningar alls, att man väldigt tidigt bestämt sig för säga ja till SVAB. Men varför det. Har man redan från början under hand gjort utfästelser till SVAB som man nu inte anser sig kunna backa från. Och om så är fallet, på vilka grunder då? Man kan undra. SVAB skrev redan på sin skärmut­ställning i Karlsby­hedens Folkets hus den 24 mars 2011 att ”Falu kommun är positiv till etablering”, d v s långt innan det ens förelåg någon ansökan och en vindkraftsetablerings alla konsekvenser ännu inte var klarlagda. Hur visste SVAB att ”kommunen” var positiv och, om påståendet är sant, vem eller vilka är ”kommunen”?

Det andra uttalandet som sticker ut är Jonny Gahnshags i lokaltidningarna om att ”man kan inte låta opinionen styra”. Dels för att det inte är sant, dels för att det låter som en brasklapp, ”härtill är jag nödd och tvungen”, ett försök till ursäkt till alla de som inte vill ha vindkraften i östra Sundborn. Det är inte sant, för visst har ja-sidan låtit sig styras av opinioner, fast av andra än de som stöder nej-sidan. Ja-sidan är helt uppenbart styrd av de intressen som före­träds av vindkraftslobbyn och av SVAB:s strävanden efter privatprofit. Hur har man alls kunnat försätta sig i en sådan beslutssituation? Och därigenom också skapa en direkt konflikt med dem som vill bevara ett mång­hundra­­­­­årigt kulturarv och värna om den enskilda, lilla, människan. Just sådant som S, C och MP också säger sig stå för.

Men visst, det är mycket som ja-sidan tyvärr inte har låtit sig styras av, t ex bl. a

·         Man har inte låtit sig styras av sin egen miljönämnd, som sagt nej till    vindkraftsetableringen

·         Man har inte låtit sig styras av kommunens egna styrdokument som t ex den egna vindkraftsplanen

·         Man har inte låtit sig styras av miljöbalkens portalparagraf, 1§, 1 kap. Miljöbalkens mål och tillämpnings­område. En utbyggnad enligt SVAB:s planer skulle strida mot allt som där föreskrivs

·         Man har inte låtit sig styras av de egna partiernas programdeklarationer.

·         Man har inte låtit sig styras av vad vi i dagligt tal kallar för allmänna försiktighetsprinciper.

S, C och MP har mycket att förklara. Hur kan man så totalt strunta i våra lagar, regelverk och styrdokument? Varför försvarar man med sådant ursinne SVAB:s destruktiva planer för östra Sundborn? Den uppenbara frågan blir till sist, vad står S, C och MP egentligen för, då partiernas faktiska handlande inte tycks ha något samman­hang med partiernas alla vackra ord om att man vill värna vår miljö, kultur och människors livskvalitet.

Jan Sondén